justviktor.se

Roadtrippen som blir ner i Europa i början av juli kommer bland annat gå via detta ställe. De ligger i Magdeburg, Tyskland. Pepp!

Fick min nya hjälm idag. Här visar jag upp den tillsammans med min vän Lillflärpis.

Jag mätte in på 84,2kg imorse när det var invägning till junideffen. Detta innebär att jag kommer ligga på runt 78kg när juni är slut. Ren vetenskap.

Måndag kväll och vad gör man, kanske spelar lite tv-spel. Det ska jag nog göra. På onsdag är det roadtrip till västkusten med slydrian. Puss på honom.

Såg ‘Ett anständigt liv’ förut. Uppföljaren till ‘Dom kallar oss mods’. En mörk film.

Skjuta horse på centan, inbrott i vindsförråd, överdoser av heroin, dödsfall, likbränning, ja filmen har det mesta av det man egentligen inte vill se. Illa till mods blir man när man ser en knarkare inlåst på en toalett på t-centralen doppa sin kanyl i en smutsig toalett i någon slags form av rengöring av denna, för att sekunden efter använda den på sig själv. Ledsen blir man tillsammans med Kenta då Stoffe dör.

Riktigt glad blir man aldrig av ‘Ett anständigt liv’. Men det var ju inte planerat heller.

Se den!

Dags att koka spaghetti.

Imorgon drar junideffen igång, ett inofficiellt SM i deff. Dags att deffa stenhårt. Junideff. Bara vatten, inget socker, ingen glass, hela juni.

Jag lär vinna.

… maskin.

Jag är så trött att jag somnar.

Såg första filmen ur Modstrilogin förut, Dom kallar oss mods.

Bra film, kul att se Stockholm i slutet av sextiotalet. Konsum fanns tydligen då, Grodan Boll och Kalle Stropp likaså. Intressant dokumentär, ska bli skoj att se del 2 när jag nu orkar. Imorgon säkert.

Jag åker bussen till jobbet varje dag. 100% arbetarklass alltså.

När jag går på bussen letar jag efter två lediga säten bredvid varandra. Jag sätter mig alltid närmast fönstret så jag kan sova ostört. Innan jag somnar, och vid varje hållplats, hoppas jag att det stiger på en söt tjej och sätter sig bredvid mig. Jag använder min tankekraft, och det har faktiskt lyckats några gånger.

Tyvärr somnade jag om så fort bussen började rulla igen.

Dom kallar oss mods, Kenta och Stoffe är bästa vänner. Deras rebelliska livsstil klingar illa med det sena 1960-talets svenska samhällsnormer. Men tillsammans med kompisarna delar de drömmar, visioner och sökande efter kärlek…

Ett anständigt liv, drygt tio år har passerat. Mycket vatten har flutit under broarna, och de två vännerna har glidit ifrån varandra. Men de går fortfarande sin egen väg, utanför trygghet och etablissemang, där det blir allt svårare att hålla huvudet ovanför vattenytan. Allting förändras när Stoffe dör av en överdos heroin…

Det sociala arvet, Kenta har sett många i det gamla gänget gå under, och är nu bland de sista kvar. Förutsättningarna är andra nu, och synen på utanförskap och sociala värderingar har radikalt förändrats. Vad innebär det att vara rebell under 1980-talets yuppie-era, och vad finns det kvar att slåss för? Och hur gick det för modsens barn?